UNESCO och Världsarven

Världsarven har sitt egentliga ursprung i en Haagkonvention om skydd av kulturföremål från år 1954. De är platser, byggnader eller monument som av UNESCO har bedömts vara av så stor betydelse att de är ”omistliga för mänskligheten”.

Genom sin betydelse förbinder sig de länder som ratificerat UNESCO:s ”konvention om skydd för världens natur- och kulturarv", vanligen kallad världsarvskonventionen, att ge dessa objekt ett särskilt starkt skydd.

Konventionen antogs 1972 och de första världsarven, såväl kulturarv som naturarv, fördes upp på listan år 1978. Sverige ratificerade konventionen år 1982 och fick sitt första världsarv år 1991, Drottningholm.

Tidigare användes både uttrycken världskulturarv och världsnaturarv. Eftersom ett världsarv både kan vara naturarv och kulturarv slogs de samman i en gemensam lista. Då Europa har förhållandevis många världsarv har man beslutat vara sparsam med utnämningarna för att uppnå en jämnare fördelning över världen.

Världsarven finns listade på UNESCO:s hemsida (whc.unesco.org/en/list) och omfattar sedan världsarvsrådets senaste sammanträde 962 världsarv.